Sitter vid matbordet på istid och dricker en kopp vaniljte, från lipton, och äter dom sista bitarna ur min marabou mjölkchoklad, som jag köpte på ica Berghem igår. Sitter och funderar över mitt liv just nu och i mitt huvud kommer då upp, ordet hemmafru.

Hemmafru, de är nog ett av världens fulaste ord kanske?
Är som sagt inneboende hos min karl, Viktor för tillfället och för att bidra med min del så hjälper jag självklart till med att diska och laga och köpa mat, sådana saker. Men för vissa så är inte hjälpa till en självklar sak?

Med de så drar jag in både män och kvinnor, kom ihåg farsan som hade en tjej för några år sedan som ALDRIG rörde sig ur fläcken när hon var där. Som när man var tretton och hade skaffa sin första "riktiga" pojkvän, man kommer dit låser in sig på hans rum och åker hem. Så funkade de i tonåren men inte i verkliga livet.
Men de finns även karlar som förväntar sig att man ska göra allt som kallas "kvinnosysslor" så som hålla undan hemma, tvätta, diska och städa etc. Det finns även kvinnor som stenvägrar och vi får en mus till man istället.

Vi lever trots allt idag i ett hyfsat jämnlikt samhälle, varför kan vi inte hjälpa till bara? Gör hur ni vill med städdagar/veckor, diska varannan gång. Vill ni inte ha ett system eller vad man kan kalla de? Hjälpa varandra i alla fall. Så gnäll inte på varje tjejparty, grabbkvällar och syjuntor om hur dåligt de är hemma och vilken manssvin ni bor med?

Shit the same, nu ska jag hälla i mig koppen och gå ner och flytta om i tvättstugan och ta cykeln för att göra en handling på ica.

---

Just ja, varför är de så att kvinnor impulshandlar ungefär alltid om de inte är till något speciellt då och de okej med en lapp medans männen ALLTID ska ha en lapp med sig om vad dom ska handla, eller så "impulshandlar" dom de klassiska, mjölk och fil tex?

Tur jag har min karl som köper köttbullar också.
Puss på du älskling;)