Det finns fler och fler av oss människor som går ner sig. Närmare än vad vi tror! Det kan gälla, anorexia, droger eller till och med självmord.

---

Idealen som finns sätter enorm press på oss att se ut på ett visst sätt, att vara och göra på vissa sätt. När någon kommer och skapar en trend så måste alla andra följa?
Så som poker, blogga och mode, sticker man ut så kommer man få de jobbigt.

När poker blev stort så började praktiskt taget hela världen spela det, mest killar men även tjejer utvecklades i spelet. Samma sak är det när de gäller att blogga. Folk följer bloggar som blondinbella, kenza, storstadspojken och så vidare. (Jag är själv en av dom, har blivit en daglig rutin)

Detta satte även en trend att börja blogga, en tävling att bli lika känd som dem. Att blotta sig för världen för att tjäna pengar på det. Eller att spåra och sticka ut som kissie och lillblondin. Allt för att få uppmärksamhet. men flickor det är inte värt de!

Det är säkert jätte bra tjejer, men jag har själv suttit i den skiten. Där uppmärksamheten över går till något dåligt. Det kommer att följer er i resten av era liv. Är det verkligen värt det? Jag säger det inte för att vara taskig utan utav erfarenhet.
Visst det är kul att ni vågar avra era egna och sticka ut, vad gör ni den dagen då folk har tröttnat på er eller bloggande överhuvudtaget?

---

---

---

---

---

Angående meningen högst upp så själv har jag varit nära på att trilla ner i anorexians grop. Redan i förskolan tappade jag vikt. Blev lång och smal. Det visade sig att en av våra fröknar hade träningsanorexi och satt och petade i maten, petade bort allt fett. Och vi barn i våran utveckligsperiod gjorde som hon gjorde. Följde någon som var våran förebild.

Detta är något som har följt mig genom åren. Än idag är jag kräsen om vad jag stoppar i mig i matväg.
(DOCK, så smäller jag i mig massa sötsaker dagligen. Även om jag inte lägger på mig det på grund av aktiv livsstil och bra ämnesomsättning så märks det på min humör och välbefinnande.)

Det som jag tror får folk att gå ner sig är kraven vi har på varandra och det är helt sjukt. Våga Vara Egen!
Har många nära och kära som än idag lever med dagliga tankar över att duga och vara perfekt.

Har en väldigt nära person som lever sitt liv på ett gym. Hon är galet mager och bara muskler och ben. Vägde oss och kollade hur mycke underhudsfett man hade. Jag själv hade 22%, (vilket inte är särskillt mycket) medans hon hade betydligt mindre och hon utbrister, SHIT, VAD JAG HAR BLIVIT TJOCK! Är det rätt inställning? SKA man dagligen måste gå och tänka hur mycket bättre de hade varit om man såg ut som Nicole Richie och så vidare?
Det är sjuka ideal här i världen. Allting säger sig att man inte får vara nöjd med sig själv, att de är fel att tycka att man är bra som man är. Jag själv är ganska nöjd med hur jag ser ut och då kan vissa människor tycka man är dryg för att man inte går omkring och gnäller på hur man ser ut och hur man BORDE se ut hela dagarna. Motsatsen till ovan är en som jag umgicks med för några år sedan som inte var särskillt liten som HELA dagarna gick omkring och gnällde över hur hon såg ut att hon måste banta. Hon kom en dag och sa att hon motionerade dagen före, hon gick ett var runt kvarteret. Hon skippade även lunchen och gick hem och åt en kexchocklad. Som om det skulle göra att du går ner i vikt i sådana fall?

KAN TJEJER SLUTA BRY SIG OCH VARA NÖJDA MED SIG SJÄLVA?

Killar tänder ändå mer på tjejer som inte bara är en benpipa och de som vågar tycka att man är sexig och ser bra ut.

(Kommer att få igen för detta då jag här om dagen gnällde på mina bröst)