För några år sedan rövade en 32årig man bort en 10årig flicka på gatan i närheten av där hon bodde. Han tog hem henne till sin lägenhet och utsatte henne för plågsamma övergrepp i över en timme. De kunde ha blivit värre men med papperstunna väggar så hörde grannarna flickans skrik och polisen slog in dörren. Flickan blev räddad men ärren har hon kvar och förövaren greps. 7månader senare står han inför sätta och hans advokat får honom friade genom att visa om en formell miss. Tydligen är hon av åsikten att det är bättre att tio skyldiga män går fria än att en oskyldig döms. Han kommer tillbaka till området där han begick brottet och lever där som en fri man. Advokaten får sitt arvode, bekostat med skattemedel, blir hyllad av sina kollegor. Samtidigt som varenda förälder inom en halvmil från mannen i fråga lever i fråga i skräck. Polisen försöker lugna genom att säga att de kommer att hålla honom under god uppsikt men erkänner att de inte kan göra ammat. Tre månader senare ertappas flickans pappa med att hälla in bensin genom mannens brevlåda. Polisen har för en gångs skull hållit sitt ord och hållit mannen under uppsikt. Han grips för mordbrand och mordförsök och får stanna i häktet. Lokaltidningen drar igång en kampanj för att få honom friad och startar en namninsamling som runt 20000 skriver på. Som väntas så ignoreras den av överheten, intresset falnar och sedan, innan hans fall kommer upp i rätten så hänger sig pappan i sin cell. Är detta berättelsen om ett framåtsträvande, klarsynt samhälle eller ett som är på väg att halka rakt åt helvetet? Men sensmoralen är desto enklare. Om du tänker ha ihjäl någon är det bäst att planera ordenligt.